Vanliga dagar…

Vaknade 05.15 i morse. Av klockan. Som vanligt. Da borjar A ronda pa sin kurs, stackarn. Av nan anledning tog jag pa mig min nyinkopta fleecetroja under kappa, kande att det kunde nog vara skont. Det var det. Utomhus radde istid. Det blaste halv storm och vinden var isande. Det tar 5 minuter att ga till sjukhuset och jag trodde att mitt ansikte skulle krackelera pa den tiden. Tararna rann i motvinden och jag smasprang. Val inne sa nan att det var “a couple of degrees above” vilket ar undefar -15 grader celsius om jag raknat ratt. Hur kan temperaturen falla 20 grader pa en natt??

Dagen har annars varit ganska bra, fick satta en nal och lyckades med en intubation. Pa eftermiddagen gick jag igenom lite saker infor tentan pa fredag med min advisor, Dr LB. Det kanns lite jobbigt att det ar samma person som undervisar mig som sen ska forhora mig. Vet att jag inte fattade allt han sa men forhoppningsvis snappade jag upp det viktigaste. Ska bli skont nar allt det dar ar over.
Eftermiddagspromenaden hem overlevdes med hjalp av en varm choklad fran Starbucks och mossan langt nerdragen i pannan. Imorgon blir det absolut varma stovlar!
(Hur har ni det dar hemma? Lamna garna en kommentar eller skicka ett litet mail! KRAM!)

By December 28, 2015.  No Comments on Vanliga dagar…  Uncategorized   



No title

Var langhelg har verkligen varit ett maraton i gastvanlighet och omsorg.

I torsdags var vi bjudna till A-Ms kursares svarforaldrar (japp, en kompis kompis mans mamma och pappa…) pa Thanksgivingmiddag med deras slakt. Blev en trevlig kvall med kalkon och pumpapaj och samtal om USA och Sverige. Vi drog vara varsta vaderhistorier bla… :o)
Pa fredagen hade en av mina overlakare lovat att ta med oss till American-Swedish Institute i Minneapolis. Dar var det totalt julpyntat med granar och adventsljusstakar, svenska julsanger i hogtalarna, julmarknad med pepparkakor och vi at kottbullemacka till lunch. Dr T korde sen runt oss en stund i stan och pekade och berattade hur stan utvecklats, var svenskarna bodde (och bor) och vilka omraden som nu ar sakra att vara i for snalla svenska flickor som vi. Pa kvallen at vi en fin middag och gick pa en stand up-show. Forstod faktiskt det mesta forrutom nagra riktigt lokala skamt. Kvallen avslutades med en drink pa studentpuben Sallys.
Upp igen pa lordag morgon da Dr H (han med footballen fran forra helgen) hamtade oss for en tur till Uptowns sma affarer, lunch pa en saloon, en tur runt nagra av Minnesotas sjoar och tva korta besok hos hans dottrar och barnbarn. Vi fick ta (och lukta) pa en troja som 5-ariga M fatt av David Beckham for nagra helger sen efter att hon vinkat till honom en hel match. Sag en snutt fran ett nyhetsinslag dar man uppmarksammat handelsen. Otroligt gulligt! Sen hade Dr Hs fru lagat middag hemma hos dem och vi avslutade helgen med en film innan vi fick skjuts tillbaka till lagenheten 12 timmar efter att vi blivit upphamtade. Vi kom overrens om att familjen skulle komma till Sverige om nagot ar och fa guidade turer av Stockholm och Goteborg.
For visst ar vi svenskar ocksa gastvanliga! Vi ar nog bara lite segstartade. Vill helst kanna folk innan vi bjuder hem dem. Tanker inte som har helt enkelt. Ska nog borja tanka lite mer som de gor har…

By December 24, 2015.  No Comments on No title  Uncategorized   



Code Blue!

Idag har jag jag varit pa uppvaket hela dagen tillsammans med en ST-lakare (typ…). Sag framfor mig en lugn dag med lite pyssel som att ordinera medicin, kolla blodtryck osv. Kunde inte haft mer fel. Det visade sin namnligen att lakaren ocksa hade akutsokaren…

Vi borjade morgonen med att dra ut en epiduralkateter och sen gick vi igenom teorin bakom hur man satter in en grov kateter i en halsven (CVK) for att lattare kunna ge vatska och lakemedel under stora operationer. Jag fick intubera och det slutade med att jag efter att ha sett en CVK fick borja med den andra och med ratt mycket hjalp fick jag jag faktikst dit den tillslut. Jag som knappt satt en vanlig nal…

Efter det kom en patient som hade ont i revbenen efter en operation och jag fick vara med nar overlakaren la lokalbedovning. ST-lakaren gjorde nagra revben och jag fick gora det sista.
Jag som ar van vid regelbundet matintag kande plotsligt hur hungrig jag var nar ST-lakaren foreslog lunch vid 12. Hon tog med sig den stora neon-orangea anestesiryggsacken med en massa grejer i och vi gick till cafeterian.
Ungefar halften in i min pizza gick hogtalarna igang: Code Blue in unit 6D, room 12. Lakaren reste sig, lamnade maten och sa sprang vi genom korridorer och nerfor trappor. “Coming through!” skrek hon och folk flyttade sig som roda havet. Val inne i rummet hade en patient fatt kramper och tappat medvetandet. Hon borjade komma tillbaka precis nar vi kom och hela rummet var fullt med folk. Hon andades redan sjalv sa det blev ingen intubation, men anda… Senare pa eftermiddagen fick vi en till som ocksa visade sig klara andningen sjalv.
En riktig adrenalindag for mig alltsa!

By December 21, 2015.  No Comments on Code Blue!  Uncategorized   



Gooooo Gophers!!

Har haft en innehallsrik och valdigt rolig helg!
Min room mate A-M fran Goteborg fick genom en av sina overlakare tag pa biljetter till helgens stora happening, football med universitetslaget The Gophers pa Minneapolis stora arena i lordags. Vi visste inte alls vad vi skulla vanta oss men ett par tveksamt inhandlade vinroda kepsar visade sig vara helt ratt nar skolbandet spelade, marscherade och gjorde formationer, cheerleadertjejer hoppade och byggde torn och hela stadion fullkomligt kokade av 60 000 pers. Dr H var valdigt trevlig och forklarade reglerna sa vi hangde med, kul men ratt valdsamt. The Goophers gjorde nagra touchdowns men forlorade mot Wisconsin som ar hogre rankade i ligan. Markligt att en hel stad kan ga man ur huse for ett lag som vunnit EN match den har sasongen… :o) Kul i alla fall! Och Dr H har bjudit oss pa middag pa lordag, vi ska forst aka ut till sjoarna dar han bor och sen ska hans fru laga middag. (Mamma, jag angrar sa att jag inte kopte med mig nagra svenska grejer som du sa men vi har i alla fall kopt fin choklad och hittat en Carl Larsson-kalender… )

I sondags gick vi upp ganska tidigt och tog taget ut till Mall of America. Ett shoppingparadis med 270 butiker och ett nojesfalt i mitten… Vi gick var och en for sig for att maximera shoppingtiden, traffades med nagra timmars mellanrum for att kolla laget och fortsatte en stund till. Tillslut gjorde mina fotter ondare an efter en dag pa operation sa uttrycket “shop til you drop” har fatt en helt ny innebord.

Nu har en ny vecka borjat men vi gar bara 3 dagar for pa torsdag ar det Thanksgiving och fredagen ar klamdag. Vi har blivit bjudna till en kursares svarforaldrar pa middag och har fatt radet att inte ata pa hela dagen for att sen kunna frossa ordentligt. Tydligen handlar hela dagen om mat. :o)
Vi har ocksa bokat in tva teaterforestallningar och blivit erbjudna skjuts till The Swedish Institute, museum om svenskarna som utvandrade hit. Kanske lyckas vi hitta nan advents- eller Luciakonsert dar ocksa.

Sa det gar ingen nod pa mig direkt!! :o)

By December 17, 2015.  No Comments on Gooooo Gophers!!  Uncategorized   



First days at school eller Att leva Grey’s Anatomy

Jag har gatt tre dagar pa min anestesikurs. Hela forsta var introduktion men sen slapptes jag och mina 4 kursare losa pa operation. Jag var ganska nervos men vi har blivit val omhandertagna. Vi har varsin specialist som vi ska rapportera till nagra ganger i veckan. Beratta vad vi fatt gora och hur det gar. Det ar ocksa den personen som sen ska ha min munta och ge mig mitt betyg. Min verkar bra men ganska kravande och jag ar ju inte alls van vid deras forhorsteknik som i princip gar ut pa kolla att jag kan rabbla 5 orsaker till nanting eller 3 biverkningar av ett visst lakemedel. Jag har vissa sprakproblem ocksa, ffa med de medicinska termerna och alla forkortningar. (Det finns tom en som ar TLA = “Three Letter Abbreviations”…) Det gor att jag har svart att bade forsta och svara pa fragorna. I alla fall sa proffsigt och snabbt som jag skulle vilja… Men jag forsoker tanka att jag inte behover vara lika bra som de andra studenterna, speciellt inte efter 3 dagar och mitt mal ar ju godkand. Har absolut lagt ner att skriva en uppsats pa 10 sider for att kanske kunna fa ett “grade of Honour”…
Det ar langa dagar, oftast mellan 6 och 16-17 sa jag ar inte sa social pa kvallarna. Far ga och lagga mig vid 9 for att orka ga upp 5… Far battra mig lite i helgen da vi ska aka till USAs storsta kopcenter, Mall of America och forhoppningsvis ga pa football med hemmalaget the Vikings.

Men nar man star dar och tittar pa en operation i sina blaa scrubs, en av lakarna heter Grey och en annan ar en tuff asiatisk tjej som gor sin kirurgspecialisering och laten “How to save a life” fran Grey’s Anatomy plotsligt spelas pa radion kan jag inte lata bli att le lite… :o)

Snabbrepris

De här dagarna på vårdcentralen har varit som en snabbrepris av hela läkarutbildningen.
Det har varit diskbråck, högt blodtryck, astma, depression, lunginflammation, sömnproblem, öroninflammation, nageltrång, svullna fötter, diabetes, sorg, borrelia, IBS, stukning, krisreaktion, klamydia, artros i knä, KOL och mycket annat.
Läkaren jag gått med har varit fenomenal! Alltid tagit sig tid att lyssna och förklara både för patienter och mig. Personlig och omtyckt, har en speciell kontakt med sina “stamgäster”. Inte rädd för att gå rakt på sak. Inte besvärad över att inte kunna allt. Sån vill jag bli.

Inser att jag faktiskt kan mycket. Inser att det är svårt att vara allmänläkare.

Nu är det 3 dagar kvar tills jag åker. Jag skriver listor, träffar folk och fixar grejer. Känns helt overkligt att jag om två dagar avslutar mina ordinarie kurser och åker iväg till Usa. Spännande och läskigt!

By December 4, 2015.  No Comments on Snabbrepris  Uncategorized   



I natt jag drömde något som jag…

…drömt många gånger förrut. Eller inte just den här drömmen men något liknande. Stressdrömmar.

Jag var på en flygplats. Skulle ta fram mitt pass och min biljett i en biljettlucka. Plötsligt var min väska snodd och biljetten borta. Men jag skulle ju med planet! Planet till USA! Min gamla vän A fanns märkligt nog på flygplatsen och jobbade där. Tillsammans försökte vi få mig genom incheckning och säkerhetskontroll. Vi förklarade och vädjade.
Så stod jag till slut ute på en stor plan med en massa bussar. A snackade in mig på en som skulle ta mig till planet. Plötsligt fanns väskan där igen och sen vaknade jag.

Kan det vara så att jag börjar bli nervös för resan? För att det börjar närma sig nu, mindre än 2 veckor kvar. För att det är så mycket praktiskt som hänger i luften. För att 2 månader ändå är rätt länge…

Och A har jag ju tänkt på hela veckan, inte konstigt att hon fick en plats i dramat.

Fredagsnöje?

Fredag kväll.
Trött efter en vecka på geriatriken. Vill egentligen bara sjunka ner i soffan och titta på de två sista avsnitten av Greys Anatomy som jag lånat av A. Men så får jag för mig att jag ska tvätta lakanen som jag köpt på väg hem med bistånd från mammas lite-lyx-till-fattig-student-fond som jag ibland söker medel från och alltid beviljas. Tvätta och bädda rent med vårat första par likadana lakan. Mysigt.
Går ner i tvättstugan för att knipa en av de obokningsbara maskinerna för det är ju fredagkväll och folk har väl annat för sig.

Trodde jag. Och sex andra tjejer.
Vi ler lite och undrar om vi inte har några liv. Men jag antar att vi alla gnisslar tänderna på natten, skriver listor för att ha kontroll över våra liv och tvättar på fredagkvällar… Diagnos: Duktig?

By November 21, 2015.  No Comments on Fredagsnöje?  Uncategorized   



B-symtom?!

Är på onkologen (cancer) just nu. Det är spännande och en väldigt bra kurs, många kursare tycker att det varit över deras förväntningar. Jag tycker att det är ungefär som jag trott. Bra. Intressant. Viktigt.
Speciellt föreläsningen om det svåra samtalet gav mycket och jag känner återigen att det är sånt här jag vill hålla på med.
Vi var på studiebesök på Stockholms Sjukhem i måndags och fick oss en massa praktiskt inriktad, mattnyttig smärtbehandlig till livs. Mötte engagaerade läkare i samtal om döendet och de verkade stormtrivas på jobbet trots att det är tungt med vård i livets slutskede.
Onkologi finns absolut på min topp-5-lista tillsammans med allmän, infektion och barn.

Och så är det ju typiskt. Är tröttare än nånsin den här veckan. Orkar knappt upp, håller på och somna efter lunchen och i dag gick jag hem tidigare. Hypokondrin slår till och jag börjar fundera på cancerns b-symtom. Sånt som kommer smygande utan att vara kopplat till något speciellt organ. Som trötthet, viktnedgång, nattsvettningar, feber… Men det är väl bara en släng av min vanliga hösttrötthet, känslan av att bara vilja ligga kvar under täcket hela dagen. Har en tendens att glömma bort den från år till år…

By November 12, 2015.  No Comments on B-symtom?!  Uncategorized   



Fyra tentor och en utvärdering

Idag har jag skrivit fyra tentor på 2 timmar. Det var Yrkes- och miljömedicin, Socialmedicin, Rehab och Katastrofmedicin.
Har jag tur så gick det. Har jag otur så får jag göra om Katastrofmedicin. För på den tentan fick jag användning av det jag under åren snappat upp och nu behärskar till fulländning: Att blajja. Att hitta på. Att göra kvalificerade och totalt okvalifiicerade gissningar. Att snacka skit helt enkelt och hoppas att det går hem.
Men så var det här också ena rediga blajjkurser! Har inte träffat en patient på 5 veckor, det är mycket tyckande, populärvetenskap och anekdoter. Och mitt i alltihop ska man räkna ut kumulativ incidens och odds ratio bara så där… Ungefär det skrev jag i min utvärdering…

Nä, imorgon börjar onkologin, ett ämne som verkligen intresserar mig. Och så tror jag att det blir utbildningens sista tenta! Weehoo! :o)